Ok… spänningen började med en brud från Minsk hemma i soffan 1972 under OS i TV!

Och få skulle fatta det jag planerar just nu även om jag förklarade… Men det blir i alla fall en tur österut i sommar med hojen. Har redan hunnit med Minsk ett par vändor (nix ingen sparv där inte), så nu blir det ett helt annat ställe som var hotet den gången för länge sedan. Rutten är lagd, gubben fyller 50… så i sommar drar jag österut… och nej, jag tänker inte förklara varför… för det vet jag inte själv, men något med öst lockar (nix inte tjejer) så det blöder och har gjort det rätt länge nu…

Alla hojsäsonger tycks inte bli så som man tänker sig när man sitter drömmande och längtande i vintermörkret hemma med en mugg värmande glögg i handen. Och om sanningen ska fram så blir de ibland till och med värre, och mer psykiskt krävande, än om de vore regisserade av Stephen King.

Jag är trött, så jävla trött. De senaste nätterna har spenderats i garaget med att byta en läckande cylinderfotspackning. Den läckan upptäckte jag när jag kom hem från vårens första runda och stödet plötsligt inte gick att fälla ut. Det satt som svetsat. Upp med hojen på lyften och riva isär och plocka ihop. Och grattis grabben du har en oljepöl mellan cylindrarna. Hem och beställa nya packningar. Riva isär och plocka ihop, samtidigt som klockan tickar sig panikartat framåt mot den där förbannade besiktningstiden som man absolut inte får missa.

Ärlighet sägs löna sig, så jag erkänner direkt. Och visar upp de två packboxar som jag åkt 20 mil för att köpa dagen innan. Men han tittar skeptiskt på mig och säger;

– De gör ingen större nytta i din näve. Så kan du inte ha det, fattar du väl!

Red Bull och kaffe ger vingar och hojen är mot alla odds klar att provköras med en dag till godo. Och självklart börjar ena gaffelbenet läcka som ett såll. Kompa ut ledig eftermiddag från jobbet, åka och handla nya och sedan bara hem för att trycka i sig lite av pizzaresterna i kylen innan ännu en kväll i garaget. Men…

”Titta, kom och titta, kom sätt er här omkring. Det dröjer säkert ännu en stund innan sömnen kommer med John Blund.” Så fan heller, han ligger i bakhåll i soffan. Och kostar mig en ombesiktning när jag med två packboxar i fickan infinner mig hos Bilprovningen morgonen efter. Ärlighet tar en inte speciellt långt. Men att byta dem går i alla fall hyfsat enkelt. Och med en dåres envishet tänker jag att det nu inte längre finns något mer som kan gå snett. Hur jag än försöker så bara går det inte. Automaten för inskrivning till ombesiktning utan tidsbokning vägrar ta emot mitt registreringsnummer. Efter ett par försök går jag in för att anmäla mig manuellt.

– Nehej du, du har ingen notering i ”dautan” om att du ska besiktiga om.

– Det har jag visst, svarar jag och visar protokollet. För ärlighet varar ju som bekant längst.

Besiktningsgubben läser det noga och långsamt rad för rad. Därefter konstaterar han att det inte är utfärdat på hans station. Varpå han tillägger att när det saknas anmärkning i datasystemet så är det en nybesiktning som gäller.

– Men då tar jag en sådan istället, för solen skiner och hojen är ju ok. Så huvudsaken är att det blir gjort, svarar jag glatt.

– Jaha du… Jaaa, jag har en tid om tre veckor, säger han efter att ha knappat lite mer på dumburken.

– Men det är ju ni som har gjort fel, svarar jag. Så du får allt ta en nybesiktning nu när jag ändå är här.

Det skulle jag inte ha gjort. För han ropar till sig ytterligare två gubbar för att diskutera om jag har förfalskat mitt dokument bara för att få en tid obokat. Gemensamt kommer de till slutsatsen att de inte kan rucka på reglerna om tidsbokning utan stationschefens beslut. Och att det då är bättre att jag kommer tillbaka om tre veckor.

– Fast, du ska nog inte köra med hojen. För nu har jag slagit in att den är obesiktigad i systemet.

Det är nu jag bara ger upp, och sätter mig i protest på golvet i besiktningshallen. En och en halv timme senare är hojen nybesiktigad på övertid av en tvärförbannad besiktningsman. Men självfallet mot förhöjd avgift!

2011 är väl ett år jag bara vill lägga bakom mig för gott och aldrig mer bli påmind om. Året började i kaos som redan fram mot april eskalerade till katastrof. Brustet hjärta, tömd plånbok, vänner som råkat rejält illa ut, skatteskulden från helvetet, försämringar på jobbet, hojbekymmer och strul med hälsan. Året har helt enkelt till 99% varit rent för djävligt. Några få guldkorn i form av resor har fått fungera som livboj eller kanske snarare korkdynor… Men de har knappt räckt för att hålla mig över ytan som de brukar.

Och nu kommer 2012… Och jag vet redan nu att det i bagaget har i alla fall en sak, cinquanta, som jag inte alls ser fram emot, men det är i alla fall fyra månader kvar tills dess. I övrigt så tänker jag bara att det kan väl inte bli värre… kan det?

Boxing day var den dag på året då man öppnade de förseglade kistor som sjöfarare hade fyllt med gåvor i syfte att tacka för en ”säker hemkomst”. Innehållet delades sedan ut till traktens behövande.

And I don´t give a fuck…

Ska jag vara ärlig så avskyr jag julen, fast det inte är tillåtet. Så mitt hem är julfritt, inga tomtar, glitter, krims krams eller gran. Ska ta hojen en runda nu på förmiddagen, och klockan tre har jag bokat tvättstugan. Till middag blir det entrecote och pommes med vitlökssmör i massor. Och fram emot kvällen ett par öl…

” -You’re a bum
You’re a punk
You’re an old slut on junk
Lying there almost dead on a drip in that bed
You scumbag, you maggot
You cheap lousy faggot
Happy Christmas your arse
I pray God it’s our last”

- The Pogues, Fairytale of New York -

- Hell yes, bring on the maidens in white gowns, ”glögg” and saffron, it´s time to celebrate and worship satan… –

Kvinnor använder nämligen en ”date rape” – drog kallad ”öl” för att kunna slå till mot intet ont anande män.
Denna drog kommer i flytande form och finns tillgänglig nästan överallt. ”Öl” används av kvinnor för att enklare övertala hjälplösa offer att följa med dem hem.

Kvinnor behöver bara övertala en man att konsumera ett antal av dessa ”öl” och sedan fråga honom om han vill följa med hem för lite oskyldig sex, en enkel teknik som lämnar de flesta män oförmögna att tacka nej.
Efter ett flertal ”öl”, kan män till och med komma att ha sex med oattraktiva kvinnor.

Effekterna av drogen är att män vaknar dagen efter med ett dåligt minne av natten, en hemsk huvudvärk och en svag känsla av att ”nått hemskt har inträffat”.

Vissa män med extrem otur blir av med hela sitt livs besparingar i en fälla kallad ”förhållande”.
I extrema fall har kvinnor ertappats med att fånga oskyldiga män under en lägre tid genom en bluff kallad ”äktenskap”.
Tydligen är män mycket mer motagliga för denna typ av ”bluffar” så fort ”öl” serveras.

Sprid denna varning till dina närmaste manliga vänner, har du eller någon man du känner fallit offer för denna hemska drog och de kvinnor som utnyttjar den, var säker på en sak. Det finns manliga support organisationer i varje svensk stad där ni kan disskutera de hemska detaljerna av ditt möte med dessa rovdjurslystna kvinnor på ett öppet sätt med likasinnade män.

Hehe… Ibland ligger det saker i mailen som bara helt enkelt inte går att låta bli att dela med sig av

Vad hände?
Förra veckan läste jag om en kille som nekats sjukersättning från försäkringskassan för sitt brutna ben. Svaret han fick baserades på att han faktiskt var fullt arbetsför inom stillasittande yrken och därför skulle söka ett sådant jobb istället. Och nu idag kan man läsa om en man som fått bägge benen amputerade men som får sin ansökan om en permobil avslagen av landstinget… Angiven orsak: Det är inte säkert att funktionsnedsättningen är permanent…

Dear Santa,
even though I by years of experience know that writing you my yearly letter is just a another desperate attempt that will end up in vain I´ll give it a final try. Actually, I´m fed up with all the lousy crap, like sweaters or underwear, you´we been bringing me every X-mas instead of the things I really want. I´we been good, so I think it´s time for you to stand up and prove that you are man enough to back up at least some of your words.
”If you’re going to talk the talk, you’ve got to walk the walk”
So when you stop by this year, make sure you bring at least one of those Ho, ho, ho´s you´we been bragging about…

Utanför mitt köksfönster passerar två hojar. Bobberstuk. Förarna kör i hoodies och baggypants. På ena styret fladdrar en hip-hop-keps. Konstaterar att skatekidsen håller på att växa upp. En efter en köper de hoj och börjar bygga. Visserligen mestadels Yamahastånkor, men ändå med uppkäftigt stuk. Fan, de tycks ha fått trettioårskris hela högen. Åldersnoja tycks vara för evigt tätt knutet till hojköp oavsett generationstillhörighet. Känner mig avis, samtidigt som jag konstaterar att jag kört hoj så pass länge nu att ingen ens skulle märka om jag köpte en till.

Med en smäll går jag i gatan. Händer och knän fylls med smågrus när jag glider fram över asfalten. Och sen tar det stopp. Smärtan är olidlig när jag försöker resa mig upp. Jag blir liggande. På sidan med huvudet tätt tryckt mot den solvarma asfalten. Det luktar svagt av sommar och tjära. Jag förbannar mig för att jag inte lyssnade till mina föräldrars råd att inte köpa hoj, i alla fall inte innan jag mognat lite. Men nu är det för sent att ångra det. Cirkeln är sluten. Och liggande på asfalten i ett öde industriområde känner jag hur livet långsamt men säkert rinner ifrån mig.

”Har du lust att hänga med och titta på begagnad MC i helgen, du som kan hojar?”

Jag tittar förvånat på min kompis som just ställt den sista frågan jag väntat mig… Men jag vet precis vad det handlar om, trots att han under de dryga 25 år vi känt varandra inte sagt ett enda gott ord om hojar. Han har däremot sagt en hel del annat. Mestadels citat från kvällspressens statistik om den så kallade mc-döden. Och nu har han likt många andra i bekantskapskretsen passerat de femtio. Och med det även upptäckt att livet blivit allt för förutsägbart och tråkigt. Jag vill skrika NEEEEEJ! Men, svarar ja! Utan att veta det har han just vridit om kniven som sitter fastnaglad i mitt bröst.

Det är aldrig för sent att börja köra hoj, men ibland är det helt enkelt alldeles för tidigt. Och oddsen till trots står jag kvar mitt i hojsvängen, fortfarande. Men den biologiska klockan tickar obönhörligt högt även för mig. Och ibland svär jag över att jag började köra hoj redan som tonåring. Hur ska jag någonsin finna frid i min egen livskris när den lätta vägen redan är förbrukad. Ska jag pausa åkandet en säsong? Och sedan komma igen… som återfallsknutte? För sanningen är att allt kul redan är förbrukat. Köpa hoj, jänkebil, skilja sig och skaffa en ny och allt för ung date… Been there, and fucking jävla done that! Kvar står jag med de mer stillsamma oprövade alternativen; golf, segling och pelargonodling. Hela mitt jag brinner efter att åldertrotsa! Samtidigt som förnuftet inser att jag min ålder till trots är oroväckande lik den tonårsupproriska Elin i filmen Fucking Åmål när hon skriker,”Jag vill knarka!”.

Jag ligger därför sönderslagen och hysteriskt gapskrattande på solvarm asfalt med insikten att livet sakta men säkert håller på att rinna ifrån mig. Jag förbannar att jag inte lyssnade till mina föräldrars råd att inte köpa hoj, i alla fall inte innan jag mognat lite. För de hade rätt. Jag trotsar smärtan och reser mig upp. En brädåkande ungjävel en bit bort glider, smidigt och utan besvär, över till mig. Med chockad blick står han bara där och tvärglor när jag borstar av mina blödande knän. Men så samlar han mod, och frågar trevande vad jag gör där.

Knyter min jävla cirkel! Men baklänges mot vad du kommer att göra om så där en tjugo eller fyrtio år, när du plötsligt en morgon vaknar och upptäcker att livet suger och du därför behöver en hoj. Sedan haltar jag till bilen. Öppnar bakluckan och slänger in den longboard jag köpt alla varnande ord till trots.