2011 är väl ett år jag bara vill lägga bakom mig för gott och aldrig mer bli påmind om. Året började i kaos som redan fram mot april eskalerade till katastrof. Brustet hjärta, tömd plånbok, vänner som råkat rejält illa ut, skatteskulden från helvetet, försämringar på jobbet, hojbekymmer och strul med hälsan. Året har helt enkelt till 99% varit rent för djävligt. Några få guldkorn i form av resor har fått fungera som livboj eller kanske snarare korkdynor… Men de har knappt räckt för att hålla mig över ytan som de brukar.
Och nu kommer 2012… Och jag vet redan nu att det i bagaget har i alla fall en sak, cinquanta, som jag inte alls ser fram emot, men det är i alla fall fyra månader kvar tills dess. I övrigt så tänker jag bara att det kan väl inte bli värre… kan det?
