Sådan är kapitalismen, otack är den armes lön…
Ja vad ska man egentligen tycka och tänka om kapitalismen. Michael Moore tycks i alla fall vara emot det samhälle som föder honom. För tjänat kulor har han på sina filmer utan tvekan…
Fast samtidigt så har ju karldjäveln rätt. Det finns falska och så finns det äkta behov, och de falska är skapade av de institutioner som har makten i samhället. Och en av dessa institutioner heter kapitalet. Och hur gärna jag än vill så är min uppväxt där och spökar trots att många år passerat sedan 70-talet… Sökande efter lycka via konsumtion tycks jag ändå inte riktigt nå fram. Moore har nog ändå rätt, ett samhälle byggt på orättvisor är i grund och botten bara ett halvt samhälle…
Men att bryta sig fri tycks inte möjligt. Trots att mitt medvetande pumpar begrepp som solidaritet, folkhem och gemenskap är jag insocialiserad i en värld där misslyckande är synonymt med kollektiv medkänsla. Så medan mitt överjag tror på solidaritetshandlingar skriker detet i panik efter en Ferrari…
Snacka om diskrepanta roller… faan vet var någon som jag skall finna lyckan…
