I´m kind of homesick, but still I want to run away.
I veckan som kommer ska jag dock börja ta tag i saker och ting igen.
Gymet har prio ett,
fakturering prio två,
”damage control” av mitt liv prio tre. och så måste jag köpa ett batteri till hojen också…
Allt detta har fått stå tillbaka allt för länge då jag har haft för mycket att göra på jobbet samtidigt som snöhelvetet och ett sprucket förhållande fått mig att tappa orken totalt. Men nu tror jag mig veta vilket håll jag är på väg åt i alla fall, och det är inte samma håll som jag kom ifrån…
Ligger på hotellet och tömmer minibaren. Kommer säkert att ruinera mig själv, men so fucking what. Har alltid avskytt att sitta inlåst i ett trångt hotellrum. Har lärt mig massor under konferensen och en hel del kontakter har knutits. Så jobbet har väl fått sin utdelning i alla fall. Men nu känns allting tomt och tvärjobbigt. Det som inte händer hemma tycks ha hänt här. Och hon åkte just hem till ett land långt från Sverige. Faan åxå… det här känns…
Det är skitkallt och jag fryser i min lägenhet… På TV påstår de att vi inte haft så kallt sedan krigsvintrarna på 40-talet. Och jag tänker att det är ju typiskt mig att inte orka köpa nya isoleringslister till fönsterkarmarna trots att jag funderade på det i somras. Sen, det ordet använder jag ofta… och sedan lär jag mig av misstagen. Gör egentligen alltid det mesta på deadline, och för det mesta funkar det. Men inte denna vecka! Min dator behagade sig att självdö när jag hade som flest surdegar att ta hand om. Så nu sitter jag igen hela helgen och jobbar med sådant som borde ha varit klart redan. Fast, med lite tur så innebär det här att jag får en ny dator inom kort… Och det blir faan i mig ingen PC i så fall.
I veckan drar jag till London så bloggposterna blir nog sporadiska såvida jag inte hinner få en ny burk innan dess… men det ska i alla fall bli jävligt skönt med lite storstadsliv igen ;D
Andy Warhol myntade uttrycket att alla får femton minuter av kändisskap någon gång i sitt liv… och nu tycks turen ha kommit till Kalmar som nu kan avnjuta sina femton minuter i dagens Expressen…
Själv så väljer jag ett citat från en annan berömdhet för att kommentera Expressens stora nyhet. Marshall McLuhan som menade att ”The media is the message”… Grattis Expressen, stora journalistpriset gick i år till någon helt annan…
Så landade till sist ett erbjudande som är svårt att motstå… en egotripp utan dess like. Så det blir nog till att tacka ja, även om det innebär att jag binder ris för min egen rygg den närmsta månaden (eller rättare sagt, jag får jobba skiten ur mig). Så på den yrkesmässiga fronten är allt som det ska tycks det.
More info in a while…
I övrigt suger det mesta just nu… Och jag har ingen lösning på det, så det är väl lika bra att jobba sitt hårdaste i väntan på bättre tider.
Efter åratal av egendomlig och svårbegriplig reklam från Volvo har man nu äntligen fått till något som berättar det man vill säga… att omväxling förnöjer!
Så sitter jag här med ett sånt där I-landsproblem igen… Jag är sugen på det som finns på bilden. ALLT som finns på bilden… Bilen jag har börjar att bli riktigt sliten och reparationerna haglar tätt. Borde kanske byta till en nyare… gärna en som är kul nu när behovet av en kombi inte längre existerar.
Samtidigt suger det i min nomadtarm… skulle vara skönt med en månad i USA igen. Sol, palmer och hojåkning…
Så frågan är om jag ska spara till en handpenning på en Mustang eller fortsätta att reparera Skodan och bränna sparslantarna på ännu en USA vistelse…
Och jag har ingen lösning på det, så det är väl lika bra att jobba sitt hårdaste i väntan på bättre tider.
